”Han sattes av hemma hos mamma, kall men glad”

Rubriken är saxad ur en larmrapport från 2009, och illustrerar i sin enkelhet vad vår verksamhet handlar om – att rädda liv och hjälpa människor som blivit sjuka, skadat sig eller kommit bort.

Mannen, som nämns ovan, hade under en paddeltur tappat sin paddel, och till sist lyckats ta sig i land på en liten kobbe, ensam på en stor fjärd i det inre av Bottenviken. SAR-helikoptern från Sundsvall hittade honom, mitt i natten, och satte av honom just hemma hos mamma, kall men glad…

För honom var det kanske livet, som kom åter – för oss var det ett av drygt 2.800 larm.

2009 – sju larm per dag

Så har vi kommit en bit in på det nya året, 2010. Norrlandsflyg har lagt ännu ett händelserikt år bakom sig, där vi på olika sätt varit delaktiga i människors livsöden.

Helikoptern har funnits i samhällets tjänst i drygt 60 år nu, men det är egentligen först de senaste kanske 10-15 åren, som vi i Sverige fått ett strukturerat utnyttjande, där de olika aktörerna inom t.ex. sjöräddning samverkar under ledning av en central räddningsledare, och där larmcentralerna – SOS Alarm – vant sig att använda helikoptern som en resurs bland andra.

Norrlandsflyg arbetar i dag enbart med tidskritiska samhällsuppdrag, huvudsakligen ambulanstransporter (”HEMS” – Helicopterför tre huvudkunder; Sjöfartsverket, på vars uppdrag vi bemannar fem SAR-baser (SAR – Search-and-Rescue) från Sundsvall i norr till Göteborg i väst, Norrbottens läns landsting, NLL, där vi svarar för en ambulanshelikopter, baserad i Gällivare, och så Västra  Götalandsregionen, VGR, där vår ambulanshelikopterbas på Säve flygplats (Göteborg City Airport) betjänar hela Västsverige, sommartid med upp till 10-11 larm per dag.

Vi har med våra sjöräddningshelikoptrar under 2009 fått 383 larm totalt, alltså mer än ett per dag i genomsnitt, medan våra ambulanshelikoptrar tillsammans larmades 2.449 gånger.

Sammanlagt fick alltså våra sju baser 2.832 larm – sju per dag, året om, eller, om man så vill, ett per bas, varje dag. Nu är ju statistik ofta inte hela sanningen.  Larmen är ojämnt fördelade, både mellan baserna och över året, men Ibland får vi motbud – d.v.s. larmet blåses av – efter en kort stund, eller t.o.m. innan vi hunnit starta, men insatsen är alltid påbörjad. 

Av alla de insatser, som varje dag görs med våra helikoptrar handlar de allra flesta om att mer eller mindre direkt hjälpa människor i nöd; skadade sjömän, sjuka färjepassagerare, fritidsseglare med hjärtinfarkt, undsätta personer från brinnande fritidsbåtar eller hämta personer som skadats svårt i t.ex. en trafikolycka. Helikoptern är i många fall helt enastående, och överlägsen andra transportmedel, då den kan landa och starta i stort sett var som helst, och med en skadad eller på annat sätt nödställd ombord flyga direkt till ett sjukhus.

Transporter, som med t.ex. båt eller vägambulans skulle ta timmar, kan nu klaras av på minuter, till fördel för inte bara den skadade, som får ett minskat lidande, utan också för samhället – ett snabbare omhändertagande resulterar ofta i kortare vårdtider och snabbare rehabilitering.

Fredrik Skanselid
 VD